Synopsis – behövs den?

Synopsis – behövs den?

Det är en vanlig fråga bland nya författaraspiranter.

Synopsis, eller synops som den också kallas, är enkelt förklarat en sammanfattning av handlingen i en bok, film, tv-program eller liknande. För en romanförfattare används synopsisen vanligen i två olika sammanhang.

  1. För att bygga upp strukturen för sitt tänkta manus.
  2. För att kortfattat kunna beskriva för ett förlag vad manuset handlar om när man försöker sälja in sin text.

Så är den då ett måste?

Nej, absolut inte. Många författare flödesskriver och låter historien växa fram allteftersom, andra skriver slumpmässigt olika scener som sedan ska placeras in i rätt ordning i manuset, men för många så behövs synopsisen. Ett argument för att använda sig av den, är att själva skrivandet går mycket snabbare när man har en färdig struktur, och framförallt vet man vart man är på väg. Det inträffar inga överraskningar på vägen, vilket det har tendens till att göra när man flödesskriver.

Mitt eget manus började jag spontanskriva på när jag satt på morgonbussen till jobbet. Det var där jag fick de bästa idéerna. Oftast var det mina huvudpersoner som började prata i mitt huvud och det var bara för mig att rafsa ner det de sa. Det här fungerade bra till en början, men när historien växte åt olika håll insåg jag att det var ohållbart. Jag behövde någon slags struktur så att jag visste när i berättelsen, och framförallt varför, mina karaktärer betedde sig som de gjorde.

Det var då jag sprang på Scrivener. Eller sprang på och sprang på … Jag hade hört mycket gott om verktyget och bestämde mig för att prova det. Visst var det lite lurigt i början men med lite vägledning som jag hittade på nätet så hade jag snart klurat ut hur det fungerade. Vilken skillnad det blev för mitt arbete! Inte nog med att jag nu kunde få en bra överblick över textens olika delar, jag fick också möjlighet att använda små virtuella kort som jag kunde flytta runt på en korktavla. När jag flyttade korten flyttades också de skrivna scener och/eller kapitel som var kopplade till korten. Nu använder jag Scrivener till alla nya bokprojekt redan från början.

win-order_from_chaos

Scrivener hittar du hos Literatureandlatte.com, varifrån jag även lånat ovanstående bild. Det kostar några hundralappar, men det är det värt. Vill du bara prova det så kan du göra det under 30 dagar.

Synopsisen kan (utöver Scrivener) även byggas upp av enstaka meningar på ett A4, med hjälp av Post-it-lappar på en tavla, vägg eller annan yta, eller på detaljerade Excelark.

Ett bra komplement till en synopsis är att använda sig av en tidslinje. Speciellt viktigt är detta om din berättelse inte berättas kronologiskt och/eller innehåller flera parallella berättelser. Det är faktiskt lättare än man tror, att få till logiska luckor i en text om man inte har hela historien klar för sig.

Parallella historier i en roman kan du ofta hitta i deckare. Polisarbetet varvas med en mer personlig bihistoria, eller så får vi följa de olika polisernas arbete i tidvis åtskilda bihistorier. Några exempel på detta är till exempel Stefan Ahnhems böcker ‘Offer utan ansikte’ och ‘Arton grader minus‘, samt Camilla Läckbergs Fjällbacka-berättelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s